Det blir inte alltid som man tänkt sig

Igår jobbade vi båda kväll och mina underbara svärföräldrar som ställer upp i vått och torrt hade lilla E sovande hos sig inatt, jag lovade svärmor att jag skulle komma så tidigt som möjligt för att hämta henne. Sagt och gjort ställde jag larmet på åtta på min mobil för att inte sova allt för länge. Nackdelen med att dottern inte sover hemma är ju att ens levande väckarklocka inte kommer in kl 05:30 och hälsar en godmorgon med att dunka en bok i huvudet på en. En nackdel med min telefon är att larmet blir ljudlöst om jag glömmer sätta på ljudet vilket jag gjorde igår kväll och med andra ord vaknade jag inte vid åtta utan strax innan nio. Ringde svärmor för att checka om hon tyckte det var ok att jag hasta i mig lite frukost och tog en snabbis med Legolas innan jag dök upp, döm om min förvåning när en sömndrucken svärmor svarar när jag ringer... vad gör dom?!? Jo dom ligger och sover! Varför funkar det aldrig här hemma? Men det gjorde att jag kunde dra ned på tempot lite i alla fall.
Med hem från svärföräldrarna följde en trehjuling som de köpte på mammornas loppis för en hundring här om helgen. Snacka om nöjd tös! Och för oss är det skönt för nu kanske man äntligen kan få med sig henne hem utan gråt även från butiker där de säljer trehjulingar, nu när man kan säga att hon ju redan har en finfin trehjuling hemma. Delar i alla fall med mig av en bild på en mycket nöjd ung dam som tar sin första cykeltur i kvarteret.
När maken slutade åkte vi och hämtade honom vid jobbet, planen var att vi skulle handla men eftersom att jag enligt E avbröt hennes cykeltur på tok för tidigt så var hon så att säga inte på sitt mest strålande humör så vi ändrade planerna. Vi åkte raka vägen hemåt och så tänkte vi oss att maken skulle ta ut Legolas medan jag och snäckan tog ut cykeln och stack upp till lekplatsen... men ibland känns det som att makterna är emot oss för medan vi körde hem öppnade himlen sig och det bara öste ned så istället fick det bli art attack på tv för mig och snäckan. När maken sedan kom hem så fixade jag kvällsmat och ikväll testade vi nåt nytt, jag gjorde fiskburgare fast vi åt dem som biffar med hemgjort mos till. Jag var lite lätt tveksam eftersom att jag inte ätit så många fiskburgare i mina dar och den gång jag gjort det köpte jag dem på den annars ypperliga fiskbutiken här i stan och de var så salta så tungan rullade ihop sig och gick och gömde sig. Som tur var blev dessa helt ok, saknade dock lite tjong i dem så nån mer krydda än salt och peppar skulle inte vara helt fel, kan bara inte komma på vad man skulle kunna peta i dem, nåt förslag kanske? Lilla E gillade dem skarpt dock så de kan säkert gå hem även i andra barnfamiljer.