måndag 14 november 2011

Prioriteringar

Hur ofta städar du hemma? Jag dammsuger ungefär var tredje dag på nedervåningen. Det är ju så att har man småbarn och hund så tycks damm, grus och löv vara något av ett måste inomhus. Men när det kommer till att torka golven skall jag i ärlighetens namn säga att det inte är vare sig min eller makens starka sida. Det blir väl max en gång i månaden som det görs, så när jag torkar våra golv är jag alltid sjukt nöjd med mig själv i efterhand eftersom att jag på skurvattnets färg kan se att mitt hårda arbete gjort skillnad.

Jag väljer att se vårt återhållsamma golvskurande som att vi prioriterar annat nämligen att hänga med vår dotter och varandra när vi är lediga. Dessutom så väljer jag att tro på tesen att den moderna människan är för renlig och att det är därför allergier och astma ökar, så blir vår dotter allergiker så kommer jag inte ta på mig skulden för jag har gjort mitt yttersta för att hålla hemmet lagom skitigt för att förebygga allergier.

Men till och med jag har mina begränsningar så när dottern hällde ut ett glas saft på vardagsrumsgolvet som efter att vi torkat upp saften resulterade i det spännande resultatet att man fastnade i golvet när man försökte gå över det så fick jag ett ryck och dammsög och torkade golven här hemma. Trots att jag dammsög i fredags och vi inte varit hemma i helgen så låg löv, grus och hundhår i drivor längs väggarna. Men nu är det rent och att torka golven var nog behövligt av skurvattnets färg att dömma när jag torkat klart.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hellre en duva i lera än en lerig duva

Helgen som passerade var vi i Stockholm och firade min kära mamma och mosters 60-årsdag. När vi ändå var där passade jag på att utnyttja makens julklapp från i julas så den inte frös inne.

Maken hade köpt en upplevelsepresent via liveit.se och jag skulle få skjuta lerduvor. Sagt och gjort så strax efter åtta i lördags satte jag och maken oss i bilen och begav oss till en skjutbana strax norr om Norrtälje. Där skulle sedan jag och sex andra göra vårt bästa för att pricka så många som möjligt av 25 lerduvor vardera.

Jag fick en insikt medan jag stod där på skjutbanan och lyssnade på instruktören. När jag befinner mig utanför min "comfort zone" så blir jag butter och trulig och går in i ett sjukt negativt läge. Maken försökte putta fram mig när det var dags att börja skjuta men jag väste några väl valda ord till honom med innebörden att han gjorde bäst i att låta bli det och att detta var en usel idé eftersom att jag ändå skulle vara sämst. Sen stod jag stilla och sura tills jag var tvungen att gå fram och ta en bössa och testa att skjuta. Stora vapen är helt uppenbart inte gjorda för små kvinnor med byst... därmed lyckades jag med att lägga bössan fel och ge mig själv ett vackert minne av äventyret, tur att vissa minnen bleknar fort :). Men mot slutet hade jag börjat komma överens med vapnet och nu skulle jag kunna tänka mig att testa igen.



- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 3 november 2011

Rabalder i kommunen

Ska vi tala allvar? Just nu känner jag mig som en dålig morsa, inte så att jag inte tagit hand om min dotter, det är inte det. Nä men just nu genomför vår kommun en skolstruktursutredning. Det är min dotters framtid det handlar om och ändå har jag inte tagit mig tiden att sätta mig in i vilka förslag tjänstemännen i kommunen har lagt fram för våra politiker Inte förens idag i alla fall.

Positivt som jag ser det är att man äntligen försöker ta tag i det varje år återkommande problemet med platsbrist på kommunens förskolor. År efter år har kommunen öppnat slussavdelningar i väntan på permanenta förskoleplatser för ett antal barn. Vilken kvalitet har dessa barn fått på sin barnomsorg? Hur blir det med kontinuiteten kan man ju fråga sig och jag vet att det är många föräldrar som ställt sig själva och kommunen dessa frågor. Dessutom så ökar antalet förskoleplatser i "vår" halva av stan. Ända sedan vi ställde lilla E i barnomsorgskö har vi fått veta att utsikterna att få plats i den här halvan av stan har varit mörka eftersom att det är sån brist på förskolor här. Lilla E går i dagsläget på en förskola som vi inte ens hade placerat henne i kö till och vi står sedan 1½ år i omplaceringskö. Jag är till skilland från många andra föräldrar inte särskilt orolig för att utöka antalet avdelningar på förskolorna, snarare tror jag faktiskt att man kan vinna mycket på detta. Man kan gå ihop om större inköp, man kan bygga upp t.ex. en ateljé som alla avdelningar kan utnyttja där man har resurser som aldrig hade gått att få till på en liten förskola.

Däremot kan jag faktiskt hålla med föräldrar i kransorterna i kommunen att fokus har försvunnit från en levande landsbygd. På förslag ligger att man lägger ned förskolan i Sjötorp och att de barns om går där flyttas till förskolan i Lyrestad. Det är ett avstånd på 7,5km mellan dessa förskolor, det låter kanske inte mycket men för en person som exempelvis inte har körkort eller tillgång till bil är det väldigt långt, särskilt eftersom att det är omöjligt att åka buss emellan orterna utan då skall man ta sig med buss till Mariestad och sedan till Lyrestad. Rimmar illa ur barnperspektiv, föräldraperspektiv och miljöperspektiv tycker jag.

När det kommer till skolorna har åsikter om det förkastliga i att göra större skolor förts fram. Jag som själv har gått i skolor som om jag inte missuppfattat det helt ligger i storleksordning med de som nu förespråkas i utredningen ser inte detta som något problem. Jag upplevde inte att min låg och mellanstadieskola var otrygg för där fanns det alltid personal ute på rasterna. Jag upplevde dock min högstadieskola som mer otrygg och det handlade mer om bristen av vuxennärvaro samt bristen på vuxeningripanden när de vara närvarande vid olika incidenter snarare än om mängden elever. Även på denna front ser jag samordningsvinster.

Det jag saknar i den utredning som lagts ut på kommunens hemsida för oss invånare att läsa är miljökonsekvensanalys, hälsokonsekvensanalys samt en djupare förklaring i de ekonomiska vinsterna på det framlagda förslaget, jag tror att om dessa delar var med skulle kanske mottagandet bland kommunens invånare bli annorlunda.

MEN jag förvånas fortfarande över att våra politiker totalt säger nej till skattehöjningar... sanningen är att våra kommun inte gått plus mer än 7 år de senaste 20 åren. Uppenbarligen räcker ju inte våra skattemedel till att bedriva den verksamhet kommunen är satt att driva. Jag ser inget fel i att betala skatt när det går till vår kommunala verksamhet. Som det är har vår kommun inte ens pengar till att avlägsna löv från vägbanorna eller ploga innan årskiftet om det skulle komma snö. En stilla tanke är bara, vad kommer det kosta när det börjar komma in skadeståndskrav från folk som skadat sig när de halkat på blöta löv på gångbanorna, trampat snett för att de inte sätt håligheten i gångbanan för den var täckt av löv.

tisdag 1 november 2011

Back to my old self

Inom mig bor det en rödhätta... de som verkligen känner mig att jag i grunden har rödhättans temperament även om jag naturligt inte är rödhårig. Eller i och för sig vem sjutton har bestämt att det bara är rödhåriga som har temperament? Skit samma jag känner mig i alla fall i själ och hjärta som rödhårig. Redan i gymnasiet började jag färga håret regelbundet till en röd nyans, då med henna. När jag pluggade data och var allmänt oregerlig så övergick det till att få en mycket mycket syntetiskt röd färg hos frissan, mindre lyckat men jag trivdes. Nu efter ca 7 år utan röda hår så är jag tillbaka i det röda och jag känner mig hemma. Det här är jag helt enkelt. Ni kan själva jämföra bilderna, tagna samma dag (d0ck osminkad på den övre). Jag kommer bli en kulturtant med rödfärgat hår, kläder från Gudrun Sjödén (som för övrigt är galet snygga) som lyssnar på P1 dagligen. Hmmm vänta nu det är ju bara kläderna från Gudrun Sjödén som saknas då ju.

söndag 30 oktober 2011

Nedräkning!

Men hallå vem har jag blivit?!? Eller har jag alltid varit denna person. En person som ser fram emot ett besök hos frisören som ett barn väntar på julafton. Jag har i alla fall köpt nytt nagellack och fixat naglarna inför morgondagens besök, jag har hunnit klura på vad jag skall ha för kläder på mig, hur jag skall sminka mig. Men hallå när jag läser min egen beskrivning låter det som att jag planerar en dejt eller åtminstone är kär i min frisör... och jo det är jag i och för sig, men bara på ett affärsmässigt plan. Jag tror aldrig jag varit missnöjd när jag gått från frissan sedan jag började klippa mig hos Mini. JO nu ljög jag, när jag själv kom med massa tankar och idéer om hur Mini skulle göra så blev jag inte nöjd, men det kan jag knappast beskylla Mini för utan det får jag helt och hållet bära hundhuvudet för själv.

Men för att få tiden att gå lite snabbar sitter jag just nu och letar efter bra kortskisser till året olika julkort. Har beslutat mig för att jag skall försök använda enbart de julpapper jag har sedan tidigare år, gärna mina spillbitar så att jag skall kunna minska lite på spillbitslagret som för närvarande är relativt digert. Kommer dock satsa på ganska enkla varianter för att spara tid och få lite flöde i pysslandet. Men självklart vill jag få anledning att använda min nya leksak Sizzix big shot och de dies som jag köpt, jag vill ju inte ha köpt min fina leksak i onödan :). Har idag också kompleterat min samling cardstock och annat pysselrelaterat med en redig beställning från www.pyssloteket.se så nu får jag bara vänta på att få hem godsakerna.

tisdag 25 oktober 2011

Höstkänslor

Jag är en sån där jobbig person som ler överseende när någon i min närhet deklarerar hur hemskt det är att det blivit höst och sedan går loss i ångest över att den stundande vintern snart är här. När denna person orerat färdigt och spytt ur sig sin galla så deklarerar jag glatt att jag gillar alla årstider och att jag tycker att hösten är så skönt för nu kan jag göra höstfint hemma, göra mig en kopp te och sedan tända lite ljus sätta igång nån bra spellista i Spotify och bara njuta... Inte varje kväll men nån gång då och då för att ladda batterierna. När jag har pratat mig varm om höstens förträfflighet fortsätter sedan glatt att hävda att jag hoppas vi får ytterligare en kall och vit vinter så som de två sista.

Just nu njuter jag alltså av hösten och den mysfaktor jag tycker att den står för. Igår passade jag på att sätta ned några krukor ljung, prydnadskål och cyklamen i en stor betongkruka vi har på framsidan. Förr brukade jag plantera dem men nu har latmasken i mig insett att ingen ser att jag bara ställt ner krukorna, dessutom blir det lätt att förändra om nån blomma skulle dö eller om man bara känner för det. Nu ska jag bara höstfixa baksidan och inomhus och sedan bjuda hem vänner så jag får anledning att tända ljusen på farstubron och ösa ur mig höststämning, så väl inne som ute.

I år har jag dessutom gett mig sjutton på att när det kommer till kläder för vintern så ska jag inte grotta ned mig i nyanser av brunt, grått och svart utan våga leva ut och använda färger. Visst min roströda kappa som jag visade här om dagen kanske inte är något lysande exempel men jag lovar om jag bara får lite tid på mig ska jag nog klara att våga mig på mer färger även under vintern. Idag passade jag på att gå lite i butiker medan jag väntade på att min föreläsning jag skulle på efter jobbet skulle börja och visst jag inser att jag inte klarar att göra precis vad som helst i färgväg, den chockrosa mössan skulle till exempel aldrig få flytta hem till mig oavsett hur fin den än är för jag skulle ändå inte våga använda den. Däremot så har jag tidigare i höst gjort ett fynd på Kavats outlet i Kumla, har ni vägarna förbi så är det ett hett tips från min sida. I alla fall så hittade jag ett par kängor där för en bråkdel av vad de som är förstasortering säljs för i vanliga butiker och jag är så nöjd... jag har inte än kunnat komma på varför de blev andrasortering. Som grädde på moset så är mina skor ekologiska vilket jag gillar skarpt.

Men däremot så slog jag inte nåt slag för miljön idag, jag hade i och för sig med mig mat som jag kunde äta i skolan, men jag insåg när jag var på väg dit att jag inte hade nåt att äta med. Eftersom att jag inte kände nån större lockelse i att äta med händerna så slog jag till på ett gäng plastbestick när jag ändå sonderade terrängen på Lagerhaus inför kommande löneutbetalning. Inte så miljövänligt men snygga och rejäla var dom och inte särskilt dyra heller, jag kommer nog att diska och återanvända dem eftersom att kvaliteten kändes så pass bra.

söndag 23 oktober 2011

Förväntans tider

Just nu vill jag att tiden skall rusa fram, fort som bara den! Jag vill ha den 31 Oktober så jag äntligen får klippa och färga håret hos min superba frisör Mini på Salong Diva i Skövde. Jag har själv inga tankar på hur jag vill att min frisyr skall bli eller vilka färger som skall ingå i färgningen det överlämnar jag med varm hand åt Mini som är en klippa när det kommer till att bedöma vad jag passar i. Det enda jag vet är jag att jag kommer ge henne uppmaningen att göra nåt kul, vågat och tufft. Inte den jag alltid är men som jag just nu känner mig bekväm i, funderar på om jag ska be om röda toner eftersom att jag i själ och hjärta känner mig som en rödhätta. Tror också att det kan passa min nya vinterkappa som jag efter konsultation med svärmor (och efter utlåning av dineros) slog till på när jag besökte H&M här om dagen. Är den inte snygg så säg?

Bildkälla www.hm.com/se

Jag längtar också efter en Stockholmsweekend igen, då för att fira älskade mammas och mosters 60-års dag. Dessa två starka underbara kvinnor som har funnits där hela mitt liv! Har jag tur så kan jag dessutom klämma in makens julklapp från i julas, nämligen lerduveskytte via liveit.se. Hinner jag inte det måste jag se till att kontakta dem och se om jag kan byta upplevelse och ta någonting som finns på lite närmare håll. Går inte det får jag nog lämna vidare julklappen till någon som har en sportsmössa att utnyttja denna roliga present.

Att bero på jul så närmar sig julen sig med stormsteg, snart är det november och sista helgen i november är det första advent. Jag är en sucker för jul och sörjer verkligen att den där riktiga julkänslan inte velat infinna sig de senaste åren. I år hoppas jag att jag kommer komma lite närmare målet. Planen är att julpimpa här hemma, inte för mycket och inte för lite... införa krav på adventsmys varje söndag och absolut adventsfirande med glöggfika i goda vänners lag. Klurar redan på hur jag skall utforma inbjudningarna. Jag har även börjat fila på de första julkorten, givetvis hemgjorda. Resultat kommer i bloggen framöver.

torsdag 20 oktober 2011

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Igår jobbade vi båda kväll och mina underbara svärföräldrar som ställer upp i vått och torrt hade lilla E sovande hos sig inatt, jag lovade svärmor att jag skulle komma så tidigt som möjligt för att hämta henne. Sagt och gjort ställde jag larmet på åtta på min mobil för att inte sova allt för länge. Nackdelen med att dottern inte sover hemma är ju att ens levande väckarklocka inte kommer in kl 05:30 och hälsar en godmorgon med att dunka en bok i huvudet på en. En nackdel med min telefon är att larmet blir ljudlöst om jag glömmer sätta på ljudet vilket jag gjorde igår kväll och med andra ord vaknade jag inte vid åtta utan strax innan nio. Ringde svärmor för att checka om hon tyckte det var ok att jag hasta i mig lite frukost och tog en snabbis med Legolas innan jag dök upp, döm om min förvåning när en sömndrucken svärmor svarar när jag ringer... vad gör dom?!? Jo dom ligger och sover! Varför funkar det aldrig här hemma? Men det gjorde att jag kunde dra ned på tempot lite i alla fall.
Med hem från svärföräldrarna följde en trehjuling som de köpte på mammornas loppis för en hundring här om helgen. Snacka om nöjd tös! Och för oss är det skönt för nu kanske man äntligen kan få med sig henne hem utan gråt även från butiker där de säljer trehjulingar, nu när man kan säga att hon ju redan har en finfin trehjuling hemma. Delar i alla fall med mig av en bild på en mycket nöjd ung dam som tar sin första cykeltur i kvarteret.
När maken slutade åkte vi och hämtade honom vid jobbet, planen var att vi skulle handla men eftersom att jag enligt E avbröt hennes cykeltur på tok för tidigt så var hon så att säga inte på sitt mest strålande humör så vi ändrade planerna. Vi åkte raka vägen hemåt och så tänkte vi oss att maken skulle ta ut Legolas medan jag och snäckan tog ut cykeln och stack upp till lekplatsen... men ibland känns det som att makterna är emot oss för medan vi körde hem öppnade himlen sig och det bara öste ned så istället fick det bli art attack på tv för mig och snäckan. När maken sedan kom hem så fixade jag kvällsmat och ikväll testade vi nåt nytt, jag gjorde fiskburgare fast vi åt dem som biffar med hemgjort mos till. Jag var lite lätt tveksam eftersom att jag inte ätit så många fiskburgare i mina dar och den gång jag gjort det köpte jag dem på den annars ypperliga fiskbutiken här i stan och de var så salta så tungan rullade ihop sig och gick och gömde sig. Som tur var blev dessa helt ok, saknade dock lite tjong i dem så nån mer krydda än salt och peppar skulle inte vara helt fel, kan bara inte komma på vad man skulle kunna peta i dem, nåt förslag kanske? Lilla E gillade dem skarpt dock så de kan säkert gå hem även i andra barnfamiljer.

måndag 17 oktober 2011

Stockholm i mitt hjärta

Jag inser att jag är kluven, kluven mitt itu. När jag åker norrut skriker mitt hjärta att här vill jag bo, fjällen runt knuten naturen så gott som i vardagsrummet det är livet. Sen hälsar jag på min familj i Stockholm och då kommer känslan... men fasiken det är ju så här man skall bo, utbudet, familjen vännerna allt nära. MEN syvende och sist har jag ett toppenjobb här och bättre än vi bor kan man knappast göra så någon flytt blir det nog inte i brådrappet.

I helgen har min kluvenhet kommit fram då jag och dottern har haft en långweekend tillsammans hos mina föräldrar. Helt underbart har det varit, inga krav även om jag alltid vill göra tusen och en saker och kanske bara hinner med en handfull så är jag nöjd när jag åker hem. Den här helgen hann jag och mamma ta med lilla E till fjärilshuset och där konstatera att det var lite för avancerat för en tvååring men att aquaria hade varit prima då det enda som verkligen fångade hennes intresse var fiskarna. Lilla E har även gjort sitt första besök på en biograf och sett filmatiseringen av Stina Wirséns underbara Vem-böcker... lika genialiska på bioduken som i bokform.

Idag har jag och min syster först varit med lilla E på storsångsamling på mammas jobb och sedan gjort stan i sakta mak, fikat på Johan & Nyströms konceptbutik, käkat på snickargatan 7 och däremellan gått in i de butiker som lockat... helt enkelt bara tagit dagen som den kommer. Sen fikade vi med mor och far innan jag och lilla E satte oss på tåget för att fara hem. Det tog ett tag innan lilla E somnade men sedan sov hon som klubbad, märkte inte ens när jag bar ner henne till vagnen när vi skulle kliva av tåget.

söndag 9 oktober 2011

Tjejmiddag

Igår hade jag bjudit in ett gäng trevliga tjejer på middag. Som vanligt när jag planerar för liknande händelser vill jag verkligen bjuda mina gäster på en trevlig kväll med god mat och dryck, trevligt umgänge och många skratt. Satt och surfade en hel del på allt om mat innan jag hittade vad jag skulle laga.
Valet föll slutligen påJag var på systemet och fick hjälp att välja ut passande drycker både ur deras alkoholfria och alkoholhaltiga sortement, man måste tänka på alla. Tyvärr så glömde mannen på systembolaget bort mitt ena krav och som den stressade småbarnsmoder jag är så glömde jag det helt också. Jag har nämligen en vän som varken dricker öl eller vin men det var just det jag kom hem med. Men ce la vie. Jag kom däremot hem utan pumpa då det inte fanns varken på ICA, Coop eller Willys till mitt förtret.


När mina vänner dök upp fick jag ett vackert fat som just nu står på byrån i inre hallen och väntar på några vackra ljus eller liknande. Tänker mig något i samma stil som fatet jag har gjort i ordning till vardagsrumsbordet. Kanske inte följer gängse brandföreskrifter men det funkar för mig, man får bara ha lite koll. På varsin sida av fatet står två ljuslyktor som vi fyndade på möbeldagarna i Tibro förra helgen. Ser n i lampan i fönstret i bakgrunden? En vacker lampa från Rörstrand som jag fått av min kära svärmor, tyvärr tycker jag inte lampskärmen är så klädsam, nån som har nåt tips om vart jag kan hitta en ny passande till en vettig peng?


Kvällen slutade sent men det var bara trevligt, vännerna gick hem nån gång efter midnatt och då plockade jag och maken in en maskin disk och körde igång den innan vi gick och lade oss. Klockan han bli ett på natten, vid strax efter halv sex på morgonen kom en dotter och väckte oss... vi lyckades dock få henne att somna om så vi fick lite sovmorgon, vilket var behövligt.

fredag 30 september 2011

Just do it!

Nu är mitt första arbete i min palliativa kurs inne... jag är INTE nöjd MEN det får duga, och härmed lovar jag mig själv att lägga ner mer tid och kraft på de tre kvarstående delkurserna. Men eftersom att jag varit så duktigt så ger jag mig själv respit på några dagar...
I helgen väntar arbete och jag är förkyld och känner mig inte helt piggelin men det får gå ändå eftersom att jag vet att avdelningen jag skall vara på har haft svårt med bemanningen denna helg. Tur att jag inte har feber i alla fall.

onsdag 28 september 2011

Skalman får jag låna din mat- och sovklocka?

Ännu en dag har rusat förbi, har varit ledig och försökt vara effektiv. Skrivit på mitt första arbete i kursen palliativ omvårdnad som jag just nu läser på distans mot Örebro. Det är så störande, att jag aldrig lär mig. Arbetet skall vara inne på fredag och jag är inte ens halvklart. VARFÖR skjuter jag alltid upp allting till sista sekunden? Ibland blir jag inte klok på mig själv. Mamma kom i alla fall med en vettig ståndpunkt... vi borde ha rätt att ha E på dagis även en del av min lediga tid eftersom att jag studerar (plus jobbar). Började själv tänka efter och insåg att jag ju faktiskt läser på halvfart samt arbetar heltid. Tur att jag inte tackade ja till fler av de kurser jag sökte... ibland, nä ofta är jag helt enkelt en allt för stor tidoptimist och tror att jag skall hinna så mycket mer än vad jag verkligen gör på dygnets 24 timmar.

Legolas har fått vad vi tror är fukteksem på halsen så jag ringde veterinären som rekommenderade oss att först pröva med ett klorhexidinbaserat schampo och bada och tvätta honom intensivt en vecka, blir det inte bättre skulle vi återkomma. Kruxet med schampot var att det skulle verka i 10 minuter efter att man löddrat in hunden... kära Legolas har någonting av en aversion mot att bada... men vi lyckades i alla fall hålla honom i badet nödvändig tid så nu är han badad... imorgon väntar samma pärs igen men sen blir det bara varannan dag till mitten på nästa vecka. Puh det är bara att hoppas att denna intensivbadning får honom på bättre tankar och att han inser att det kanske inte alltid är så hemskt att bada, om inte annat får man ju vääääldigt mycket godis när man badar.

Nu sitter jag och njuter av Digsters JAZZ-FUNK spellista på Spotify, har haft digster ett tag men inte utforskat det ordentligt förens nu, men genom Buzzador har jag fått möjligheten att pröva digsters premiumtjänst 6 månader vilket gjorde att jag äntligen tog mig tid att utforska tjänsten ytterligare vilket jag inte ångrar... har hittat en hel del skön musik via dem.

BTW hämtade ut denna ljuvliga på Shell idag, pappas och mammas julklapp till mig, nu undanstuvad och skall glömmas bort lagom till julafton. Har jag inte snälla föräldrar så säg. Min Snobbensamling har börjat aktualiseras igen så att säga. Nu ska jag bara komma på vart jag skall ställa denna och hur jag på bästa sätt skall exponera min samling för mig själv och omvärlden. Tids nog kanske jag till och med vågar mig på att ropa hem lite prylar på Ebay, fast jag tycker det känns lite läskigt att köpa prylar av personer som bor i ett annat land, tänk om det blir nåt strul liksom. Egentligen kanske inte helt logiskt tänkande för risken för strul är ju lika stor även om jag handlar från någon här i Sverige.

Nu ska denna hårt arbetande moder avrunda dagen och gå och knoppa för andra gången ikväll, somnade bredvid lilla E när jag nattade henne, är inne i en trött period, kan de ha med de 50 plustimmar jag gjort på min heltid sedan april att göra? Här om veckan somnade jag till och med ståendes på bussen, tur att kroppens muskler reagerade i tid så jag inte ramlade ihop där i gången på bussen . Det hade nog gjort det jobbigt att åka buss ett tag framöver då det tenderar att vara samma folk på bussen när man åker och ni vet ju hur det är när man ramlar inför folk osv. det är ju erbarmligt pinsamt och snabbt som sjutton reser man sig upp och låtsas som ingenting hänt, fast man vet att folk sett en.

torsdag 15 september 2011

Att virka eller inte virka




Just nu sitter jag i bilen på väg mot Skåne och våra vänner C & P som vi lovat hjälpa flytta in i deras nya radhus. Bredvid mig har jag en sovande dotter. Själv försöker jag ta tillvara tiden på bästa sätt. Men jag får känslan av att mina prioriteringar är lite skeva ibland. Just nu virkar jag på en dockfilt till dottern, egentligen borde jag nog läsa något av de papper som ligger i mitt knä, eller kanske kursboken i min väska. MEN med ursäkten att jag är så trött att jag skulle somna om jag öppnade kursboken eller läste en vetenskaplig artikel motiverar jag mitt fortsatta virkande. Detta till trots att jag tycker ämnet för kursen är jätteintressant. En del av detta handlar säkert om mitt uppskjutande beteende som ofta präglar min tillvaro. Kanske något att ta tag i, kommer det påverka hur jag upplever tiden? Med största sannolikhet ja! Gissningsvis kommer jag då äntligen slutföra flertalet projekt och på så vis i långa loppet frigöra tid och samtidigt kväsa ett ständigt pyrande dåligt samvete.

Alltså dagens att göra i framtiden är att ta tag i mitt uppskjutande beteende. Eller inte ens i framtiden utan börja redan nu med att lägga ifrån mig virkningen och ta upp min kursboken, jag ska bara virka färdigt den mormorsruta jag virkar på just nu...

onsdag 7 september 2011

Skördetid

Ikväll har jag preparerat äppeldricka. Lade ut en förfrågan på Facebook här om dagen om nån hade äpplen till övers som jag fick komma och plocka, fick två napp. Detta innebar att vi i måndags när vi var lediga spenderade några blöta timmar i ihärdigt regn i en fd kollegas trädgård i full färd med att skörda äpplen. Eller mer korrekt jag lekte klätterapa och plockade äpplen klättrandes på hala grenar i ett maffigt äppelträd medan Marcus och Estrid lekte. Resultatet blev 5 rejäla kassar äpplen vilka nu skall tas om hand. Mao ikväll fick fallfrukten förvandlas till äppeldricka. Imorgon är det dags att sila och söta för att sedan hälla upp i burkar. Sedan skall jag jaga burkar till äppelchutney samt koka äppelmos. Nu dags att sova och drömma om äpplen.

Första dagen...

Nya tag, nytt försök. Jag har i och för sig alltid hävdat att jag inte är någon dagboksmänniska, men ibland är min skalle så full av tankar som vill ut så jag tänkte att en blogg kanske är ett bra medium för detta.
I bloggen kommer jag avhandla allt mellan himmel och jord, lätta på tanketrycket så att säga. Det kommer alltså kunna röra sig om allt möjligt som varför träningslusten inte infinner sig till mina tankar kring jämställdhet.