Tebax

Jag har varit frånvarande länge igen. Vilket nog har sin förklaring i att humöret och orken inte varit på topp under sommaren och hösten.
När jag väntade E så mådde jag oförskämt bra och arbetade fram till två veckor innan beräknad förlossning, trots att jag med största sannolikhet hade fått graviditetspenning beviljat om jag bara hade sökt. Jag var därför helt oförberedd när jag inte alls mådde lika bra denna gång. Jag hade tidigt bestämt mig att söka graviditetspenning för att få mycket tid med E innan hon skulle bli storasyster. Hade jag fått nej hade jag nog blivit sjukskriven istället för jag har inte ens kunnat promenera sen jag gick på semester.
Visst jag vet att jag ändå klarat mig bra för jag har sluppit kryckor och rullstol. Men när man är van att röra sig dagligen. Tänkt att man skulle hinna leka massor med E, ta med henne ut i skogen för att plocka svamp och bär, och sedan får se sina planer grusas av att man vissa dagar knappt kunnat ta sig i/ur sängen så sjunker humöret.
MEN visst har det varit värt det för 6/11 så blev E storasyster till en liten D. Nu står mitt hopp till att fogarna snabbt återhämtar sig. Jag är otålig och tar nog i lite väl mycket lite väl tidigt. Igår och idag får jag t.ex. sota för att vi promenerade till och från centrum med fikapaus (för att jag skulle få vila lite), det är en promenad på ca 1,5 km enkel väg. Men målet är ju att springa vårruset på 30 minuter i vår så nu måste mina fogar ta sig samman, om vi skall fixa det.

Tebax

Jag har varit frånvarande länge igen. Vilket nog har sin förklaring i att humöret och orken inte varit på topp under sommaren och hösten.
När jag väntade E så mådde jag oförskämt bra och arbetade fram till två veckor innan beräknad förlossning, trots att jag med största sannolikhet hade fått graviditetspenning beviljat om jag bara hade sökt. Jag var därför helt oförberedd när jag inte alls mådde lika bra denna gång. Jag hade tidigt bestämt mig att söka graviditetspenning för att få mycket tid med E innan hon skulle bli storasyster. Hade jag fått nej hade jag nog blivit sjukskriven istället för jag har inte ens kunnat promenera sen jag gick på semester.
Visst jag vet att jag ändå klarat mig bra för jag har sluppit kryckor och rullstol. Men när man är van att röra sig dagligen. Tänkt att man skulle hinna leka massor med E, ta med henne ut i skogen för att plocka svamp och bär, och sedan får se sina planer grusas av att man vissa dagar knappt kunnat ta sig i/ur sängen så sjunker humöret.
MEN visst har det varit värt det för 6/11 så blev E storasyster till en liten D. Nu står mitt hopp till att fogarna snabbt återhämtar sig. Jag är otålig och tar nog i lite väl mycket lite väl tidigt. Igår och idag får jag t.ex. sota för att vi promenerade till och från centrum med fikapaus (för att jag skulle få vila lite), det är en promenad på ca 1,5 km enkel väg. Men målet är ju att springa vårruset på 30 minuter i vår så nu måste mina fogar ta sig samman, om vi skall fixa det.