Maken hade köpt en upplevelsepresent via liveit.se och jag skulle få skjuta lerduvor. Sagt och gjort så strax efter åtta i lördags satte jag och maken oss i bilen och begav oss till en skjutbana strax norr om Norrtälje. Där skulle sedan jag och sex andra göra vårt bästa för att pricka så många som möjligt av 25 lerduvor vardera.
Jag fick en insikt medan jag stod där på skjutbanan och lyssnade på instruktören. När jag befinner mig utanför min "comfort zone" så blir jag butter och trulig och går in i ett sjukt negativt läge. Maken försökte putta fram mig när det var dags att börja skjuta men jag väste några väl valda ord till honom med innebörden att han gjorde bäst i att låta bli det och att detta var en usel idé eftersom att jag ändå skulle vara sämst. Sen stod jag stilla och sura tills jag var tvungen att gå fram och ta en bössa och testa att skjuta. Stora vapen är helt uppenbart inte gjorda för små kvinnor med byst... därmed lyckades jag med att lägga bössan fel och ge mig själv ett vackert minne av äventyret, tur att vissa minnen bleknar fort :). Men mot slutet hade jag börjat komma överens med vapnet och nu skulle jag kunna tänka mig att testa igen.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar