Stockholm i mitt hjärta

Jag inser att jag är kluven, kluven mitt itu. När jag åker norrut skriker mitt hjärta att här vill jag bo, fjällen runt knuten naturen så gott som i vardagsrummet det är livet. Sen hälsar jag på min familj i Stockholm och då kommer känslan... men fasiken det är ju så här man skall bo, utbudet, familjen vännerna allt nära. MEN syvende och sist har jag ett toppenjobb här och bättre än vi bor kan man knappast göra så någon flytt blir det nog inte i brådrappet.

I helgen har min kluvenhet kommit fram då jag och dottern har haft en långweekend tillsammans hos mina föräldrar. Helt underbart har det varit, inga krav även om jag alltid vill göra tusen och en saker och kanske bara hinner med en handfull så är jag nöjd när jag åker hem. Den här helgen hann jag och mamma ta med lilla E till fjärilshuset och där konstatera att det var lite för avancerat för en tvååring men att aquaria hade varit prima då det enda som verkligen fångade hennes intresse var fiskarna. Lilla E har även gjort sitt första besök på en biograf och sett filmatiseringen av Stina Wirséns underbara Vem-böcker... lika genialiska på bioduken som i bokform.

Idag har jag och min syster först varit med lilla E på storsångsamling på mammas jobb och sedan gjort stan i sakta mak, fikat på Johan & Nyströms konceptbutik, käkat på snickargatan 7 och däremellan gått in i de butiker som lockat... helt enkelt bara tagit dagen som den kommer. Sen fikade vi med mor och far innan jag och lilla E satte oss på tåget för att fara hem. Det tog ett tag innan lilla E somnade men sedan sov hon som klubbad, märkte inte ens när jag bar ner henne till vagnen när vi skulle kliva av tåget.