torsdag 6 december 2012

Bära barn

Trött mamma med E i den underbara Looman
När vi fick stora tösen så köpte jag en sjal till henne, en Looma Sino som vi använde en del. Perfekt när man hade ett barn som ville ha närhet och bli buren, sparar både ryggen och ger en möjlighet att göra annat samtidigt som man bär sitt barn. Maken blev dock aldrig riktigt bekväm med hur man knyter sjalen. Sen gjorde jag någonting som jag nu inser kanske var dumt, när dottern blev större så sålde jag den fina sjalen för jag tyckte att det var dumt att den bara skulle ligga på vinden för vem visste om det skulle bli fler barn i den här familjen. Så när vi väntade barn två så började jag läsa lite mer om bärselar eftersom att maken aldrig riktigt blev vän med sjalen, jag hittade då information om en sele som heter Ergo Baby, vi kollade filmer, läste användarrecensioner och kom fram till att det nog kunde vara ett alternativ till sjal som skulle passa maken. Jag deklarerade dock att jag utöver selen faktiskt ville ha en sjal också eftersom att jag tyckte den funkade så bra. Så den här gången har vi både sjal och sele vilka båda har sina för och nackdelar.

Mobykopian och lilla D
Sjalen vi har nu har jag köpt på Tradera och jag misstänker att den är en piratkopia av en Moby Wrap, den saknar nämligen mittmarkeringen med Moby loggan men det medföljde informationsbroschyr från Moby Wrap och en liten instruktions-dvd. Jag insåg nämligen till min stora sorg att Looma inte längre tycks existera och att hitta begagnade Looma sjalar tycks inte vara helt lätt. Den här sjalen är dock helt ok och jag upplever att tösen sitter bäst i den när jag bökar runt här hemma, jag känner mig trygg när jag böjer mig ned för att plocka upp saker etc för hon sitter där hon sitter och jag upplever inte att hon är på väg ur sjalen. Jag har till och med beslutat mig att skaffa en vävd sjal när tösen blir större och denna trikåsjal börjar kännas för vek för henne.

Lilla D i ErgoBabyn
ErgoBabyn är även den köpt på tradera, främst med tanke på maken eftersom att han inte blev vän med sjalen förra gången. Fördelen är att vi kommer kunna bära med den i många år. Nu så här i början behöver man ett slags inlägg för spädbarn, detta gör att det blir lite bylsigt och i och med att man då bär barnet liggande på sidan mot en så upplever jag att man inte får samma närhet som i sjalen. Jag känner mig inte heller lika trygg när jag ska böja mig ned och plocka upp saker, det känns nästan som att tösen är på väg ur selen och jag håller automatiskt emot med ena handen och då tappar ju bärandet lite av friheten. Jag tycker också att tösen sitter mer hopklämd och det ser inte alls lika bekvämt ut, men jag tror att denna sele kommer bli en vinnare när tösen blir äldre, och när man bara snabbt behöver få upp tösen i bärläge för att gå så hon kan somna så är den ju grymt smidig.

Summa summarum så kan man konstatera att sjalen och selen kompletterar varandra väl och jag kan verkligen rekommendera den som funderar på att köpa sjal alt sele att dels läsa på och sen satsa på det som de instinktivt känner passar dem bäst om man inte vill satsa på båda. Personligen så tycker jag sjalen är nummer ett för jag får närheten med mitt barn och jag upplever att hon tycker att det är tryggt då hon oftast somnar omedelbart när jag sätter henne i den.

Lucka 5 - En bild på dig som togs i somras

Det kom lite emellan igår så jag glömde posta, här är i alla fall lucka 5 i Emeli Dahls julkalender

 En bild på dig som togs i somras.

Eftersom min man och kameror inte är en så lyckad kombo så finns det inte så många kort på mig i detta hemmet. Detta kort tog jag på mig själv på makens systersons dop för att demonstrera kamerafunktionen på iPhonen för makens faster. Gör en lite konstig min men en helt ok bild och som sagt en av mycket få på mig.

tisdag 4 december 2012

Lucka 4 - En person jag beundrar

Jag fortsätter med Emily Dahls julkalender, bilden för idag är

En person jag beundrar:


Bildkälla:
Jag valde Elise Ottesen-Jensen, kvinnan som grundade RFSU och som kämpade för kvinnors rätt till sin kropp och för att upplysa svenskar om hur man kunde skydda sig för att inte bli gravid. När det var olagligt åkte hon runt i Sverige och provade ut pessarer till kvinnor, delade ut kondomer och informerade om preventivmedel.

För att förstå vart hennes engagemang kom ifrån tycker jag verkligen att ni skall läsa hennes biografi, det gjorde jag när jag skrev mitt specialarbete om aborter när jag gick i gymnasiet och det är verkligen en intressant biografi. Jag önskar att jag skulle vara lika stark som Elise och stå upp för det jag tror på.

Kuriosa är att jag har fått en av tunnelbanevagnarna namngiven efter Elise då SL hade en tävling när vagn2000 var nya och de ville ha namn till sina vagnar. Jag har dock aldrig haft förmånen att få se den vagnen i trafik.

måndag 3 december 2012

Lucka 3 - min bästa vän

Var inne på Emmy Dahls blogg och hittade denna roliga kalender. Tänkte att det kan vara ett perfekt sätt för mig att komma igång med bloggandet ordentligt. Så jag ska försöka hänga på varje dag. Jag har ju missat de två första dagarna men nu kör vi. Idag är bilden följande:
En bild på din bästa vän.

Jag har några "bästa" vänner men nu har jag valt en bild på min vän Johanna. Vi brukar skämtsamt varandra för "min fru". Vi lärde känna varandra när vi läste till sjuksköterskor och har hängt ihop sedan dess. Kortet tog jag i somras när jag höggravid höll på och tapetserade om vår dotters rum och söta Johanna kom och bjöd på mat hemma hos oss. Johanna ville att jag skulle ta några kort på henne för att hon skulle se hur hon ser ut, till saken hör att hon sedan januari har gått ned nästan 30 kg. Hon har inte riktigt landat i den hon är nu men det kommer. Jag är grymt imponerad av drivet hos henne.



Jultips

Ramlade på ett tips att cresent har en fin julkalender med bra priser bla kan man i veckans adventlucka vinna en vagn modell diva. För att tävla följ länken.



söndag 18 november 2012

Tebax

Jag har varit frånvarande länge igen. Vilket nog har sin förklaring i att humöret och orken inte varit på topp under sommaren och hösten.
När jag väntade E så mådde jag oförskämt bra och arbetade fram till två veckor innan beräknad förlossning, trots att jag med största sannolikhet hade fått graviditetspenning beviljat om jag bara hade sökt. Jag var därför helt oförberedd när jag inte alls mådde lika bra denna gång. Jag hade tidigt bestämt mig att söka graviditetspenning för att få mycket tid med E innan hon skulle bli storasyster. Hade jag fått nej hade jag nog blivit sjukskriven istället för jag har inte ens kunnat promenera sen jag gick på semester.
Visst jag vet att jag ändå klarat mig bra för jag har sluppit kryckor och rullstol. Men när man är van att röra sig dagligen. Tänkt att man skulle hinna leka massor med E, ta med henne ut i skogen för att plocka svamp och bär, och sedan får se sina planer grusas av att man vissa dagar knappt kunnat ta sig i/ur sängen så sjunker humöret.
MEN visst har det varit värt det för 6/11 så blev E storasyster till en liten D. Nu står mitt hopp till att fogarna snabbt återhämtar sig. Jag är otålig och tar nog i lite väl mycket lite väl tidigt. Igår och idag får jag t.ex. sota för att vi promenerade till och från centrum med fikapaus (för att jag skulle få vila lite), det är en promenad på ca 1,5 km enkel väg. Men målet är ju att springa vårruset på 30 minuter i vår så nu måste mina fogar ta sig samman, om vi skall fixa det.

Tebax

Jag har varit frånvarande länge igen. Vilket nog har sin förklaring i att humöret och orken inte varit på topp under sommaren och hösten.
När jag väntade E så mådde jag oförskämt bra och arbetade fram till två veckor innan beräknad förlossning, trots att jag med största sannolikhet hade fått graviditetspenning beviljat om jag bara hade sökt. Jag var därför helt oförberedd när jag inte alls mådde lika bra denna gång. Jag hade tidigt bestämt mig att söka graviditetspenning för att få mycket tid med E innan hon skulle bli storasyster. Hade jag fått nej hade jag nog blivit sjukskriven istället för jag har inte ens kunnat promenera sen jag gick på semester.
Visst jag vet att jag ändå klarat mig bra för jag har sluppit kryckor och rullstol. Men när man är van att röra sig dagligen. Tänkt att man skulle hinna leka massor med E, ta med henne ut i skogen för att plocka svamp och bär, och sedan får se sina planer grusas av att man vissa dagar knappt kunnat ta sig i/ur sängen så sjunker humöret.
MEN visst har det varit värt det för 6/11 så blev E storasyster till en liten D. Nu står mitt hopp till att fogarna snabbt återhämtar sig. Jag är otålig och tar nog i lite väl mycket lite väl tidigt. Igår och idag får jag t.ex. sota för att vi promenerade till och från centrum med fikapaus (för att jag skulle få vila lite), det är en promenad på ca 1,5 km enkel väg. Men målet är ju att springa vårruset på 30 minuter i vår så nu måste mina fogar ta sig samman, om vi skall fixa det.