Ensamhet

Det här med att känna sig ensam fast man har vänner, knepigt det där. Jag är nog ganska typiskt svensk jag har vänner men få nära vänner, och i dagens samhälle verkar alla ha fullt upp med att rodda sina egna liv så man hinner på sin höjd vara lite social via t.ex. Facebook. Själv drömmer jag om spelkvällar med goda vänner, middagar, djupa diskussioner långt in på natten, vänner att dra iväg med på konserter. Men mitt liv ser inte ut så. Istället sitter jag här med många bekanta men de jag vill umgås med riktigt mycket bor så jäkla långt bort, vilket gör att jag istället känner mig så himla ensam.

En kugge i hjulet i denna ensamhet är nog faktiskt att vi har valt att låta E gå på förskolan 3 timmar om dagen mån-fre, vi har börjat diskutera om vi kanske istället skall ha 5 timmar per dag 3 dagar i veckan, då skulle troligen E få ut mer av sin tid på sin underbara förskola, jag och D skulle hinna göra lite medan E är borta och jag skulle ha mer energi när E väl är hemma.

Jag försökte att här om dagen slänga ut en fråga via Facebook om någon ville hänga med mig idag, de enda som svarade var min syster som bor i Stockholm och min närmaste vän här nere, INGEN annan, snacka om att det byggde på ensamhetskänslan. Att det är så himla svårt att få nya vänner när man är vuxen, och har man då som jag valt att ha ett jobb där man inte har någon fast placering så ökar det ju inte på möjligheterna verkar det som, man finns men hör inte hemma någon stans.

Någonting måste i alla fall göras, jag vet vad jag vill men då är det mycket som skall klaffa för att få det att fungera. Men vi får se, jag har bestämt mig för att göra 2013 till mitt och min familjs år, det är då vi skall ta oss framåt och det skall hända grejer, annars kommer jag förtvina och sakta självdö.